Coca-Cola stäms. Varför?

Sedan barndomen har jag associerat läsken med bland annat tomtens lastbil i reklamen runt jul, men också varje fredag och lördag kväll. Men då man kom upp i tonåren ökade dosen och gick stundtals över till en daglig sådan. Detta trots att känslan av att tänderna skulle frätas sönder infann sig varje gång, dessutom släcktes inte törsten och det blev därför en burk till. Sedan hösten 2015 dricker jag inte läsk. Nu har jag också gått ned till den näst lägsta premiegruppen hos tandläkaren. Jag vill tro att det finns en koppling. 
 
I somras skrev vi om läsken och dess bieffekter, vilket gäller oavsett vilken typ av läsk det är. Det vill säga, oavsett märke, typ av sötning etc. Läsken är en produkt med lågt pH och därför är den dålig för tänderna oavsett om den är vanlig eller light. Dessutom finns en rad andra bieffekter, däribland att sockret hämmar immunförsvaret, är imflammationsframkallande och ökar risken för cancer, kan orsaka depression, kan bidra till benskörhet, kopplas till sjukdomar som diabetes, demens, njursvikt och Parkinson, försämrar upptaget av protein samt kan ge huvudvärk och migrän.
 
Lightläsk kan även den ge huvudvärk och migrän, samt fördubbla risken för diabetes typ-2 (två om dagen) och för hjärtinfarkt och stroke med 43 % (en om dagen) samt kan konsumtionen leda till en förändrad tarmflora och öka risken för njurproblem. Den leder också till en högre insulinresistens vilket gör det svårare att gå ned i vikt. Dessutom blockeras produktionen av serotonin vilket kan leda till nedstämdhet men även en ökad hungerskänsla. 
 
Samtliga bieffekter gäller vid kontinuerlig konsumtion, även om risken ökar efter en burk är det den kumulativa effekten som spelar roll. En läsk i veckan tror jag inte innebär någon fara. En varje eller t.o.m varannan dag kan däremot vara mer skadligt. 
 
 
Nu stäms Coca-Cola som äger de flesta produkterna som definieras som läsk, bland annat Sprite, Fanta, Bonaqua, Powerade, MER, Burn samt Minute Maid (juice). 
 
Stämningen handlar om att man vilselett allmänheten om farorna. Bland annat anklagas man för att använda samma taktik som tobaksbolagen gjorde på 50- och 60-talet. Det är företaget The Center for Science in the Public Interest på uppdrag av Praxis Project som lämnat in stämningen. I stämningen nämns konkreta exempel på missvisande påståenden om sockersötade drycker och dess koppling till fetma, övervikt, hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
 
Under andra halvan av 1900-talet och fram till idag har läkare, dietister och forskare fått betalt för att tona ned riskerna med läsk. Enbart mellan åren 2010 och 2015 betalade Coca-Cola ut 120 miljoner dollar för att förvirra konsumenter. Detta blir i slutändan "vetenskapligt bevisat", men denna typ av vetenskap är betald för att tillfredställa företaget. Det är en av anledningarna till att källkritik är viktigt. 
 
Utbredningen av fetma i USA och kopplingen till läsk har Coca-Cola länge velat tona ned, vilket flera städer verkar arbeta emot. Hur har man ens samvete till det? Är vinsten viktigare än landets (och världens) hälsa?
 
Läskskatt har sedan några år tillbaka börjat införas i bland annat Berkeley och Philadelpia som var först ut. Därefter har ett antal städer gått i samma fotspår och förhoppningsvis kommer en nationell skatt, eller ännu bättre, ett förbud eller en ransonering, både i USA och i resten av världen. 
 
Vill ni läsa mer rekommenderas boken Ett sötare blod, skriven av Ann Fernholm. En lättläst, intressant bok som också kan vara skrämmande om man är "ny på området". 
 
Ni kan också läsa vårt förra inlägg om läsk (delar av det är också med här). Ni hittar det här!
 
/ Kristoffer